Jag är irriterad. Fast hade varit lättare om jag det på någon annan och inte mig själv.

Har haft presentation av min text idag. Det gick till som en vanlig redovisning, man sitter i en grupp och säger det man ska säga. Sen så finns det lite utrymme för diskussion. Jag har skrivit upp det jag ska säga i punktform och har till och memorerat det. Men när det blir min tur att prata så går det som vanligt åt pipsvängen. Vi gick bordet runt så jag vart sist. Men att sitta still och lyssna i en timme, var inte riktigt min grej. Så när det blir min tur vill jag helst bara krypa ur skinnet. Jag pratar för fort och osammanhängande. Min fina punktlista av saker som jag skulle säga blir inte något bra eftersom jag hoppade mellan punkterna som en studsboll. Så jag är imponerad om någon förstod vad jag sa. Sen så pratade jag förmycket. Varför kan jag inte bara vara tyst ibland? Det sista som jag uppfatade om mig själv så här i efterhand är att jag kan ha verkat lite dryg. Som om jag inte gillade att få kritik. Så Note to self: Nästa gång du ska göra en presentation, be att få vara första personen eller den andra. Så slipper jag kanske känslan att vilja springa därifrån.

Jaja, eftersom jag inte fick fram det jag ville säga där. Så tänker jag skriva det här. Så får jag ut det på något sätt i alla fall.

Min text handlar om två vänner som bor på ett barnhem. Den ena av dom, Jimmy måste snart flytta därifrån eftersom att han fyller arton. Så den andra kompisen, Rickard är ledsen för det. Men han flyttar och tiden går. Dom börjar ta droger och sen så dör Jimmy av en överdos. Rickard blir då som ett tomt skal och tar sedan självmord för att han inte ser någon mening med att leva längre.

Då till arbetsprosessen av min text. Jag började med att hitta saker från mitt egna liv dom jag kunde använda i den här historian. Eftersom att den skulle ha delar av biografiskt stoff. Sen så började jag att hitta på en karaktär. Sen så började jag att skriva. Dagen innan inlämningen så fick jag en tillfällig sinnesförvirring och raderade den texten. Den var då nästan färdig. Men jag tyckte att den var lite för gnällig. Allt var fel i den karaktärens ögon. Så jag började på en ny.

Den andra texten som jag skrev vart den som jag lämnade in. Jag hade kvar min mammas död som en del av det självbiografiska sen använde jag mig lite av Petters död också. Men mest det faktum att huvudkaraktärens kompis dör. Inte så mycket annat kring den. Sen så valde jag ett tema för texten, och då valde jag vänskap och hopplöshet. Sen så valde jag en undermening med texten som bara jag skulle förstå. Då valde jag att lämna en destruktiv del av sig själv bakom sig, för att kunna gå vidare i livet. Efter det så byggde jag karaktärerna. Jag började med Rickard som är huvudpersonen i texten. Han ville jag göra hopplös, hans enda mening i livet är hans kompis Jimmy och han lever lite genom honom. Sen så gjorde jag Jimmy, han är lite mer speciell för han är byggd dels på mig själv och en karaktären St.Jimmy ur Green Day albumet American Idiot. Men han symboliserar hoppet först och främst. Sen så är han också delen som får allt att gå åt helvete. Lite som djävulen som sitter på din axel. Ni fattar galoppen. Sen så skrev jag ner händelserna kring deras liv. Så jag tog bort hoppet från Rickards liv med Jimmys död och sen så fick jag honom att begå självmord. Och på så sätt följde jag min andemening med att lämna en del av sig själv bakom sig för att leva vidare. Att ta bort den där hopplösheten och känslan av att allt är skit. Och istället försöka se på dom lyckliga sakerna i livet.

Responsen jag fick var bra. Tidsaxeln var lite besvärlig och det kan jag förstå. Det hoppar lite, måste försöka skriva dit lite mjukare övergångar. Sen så var det lite problem med vars historian utspelade sig. Vissa sa Sverige andra America. Men jag har inte tänkt på vars det är mer att det är en liten stad någonstans i värden. Men den har den här lilla monotona känslan som småstäder kan ha. När det kom till dialogerna så fick jag tipset att använda talstreck och minder småord. Eftersom att dom är överflödiga. Det var bra respons efterson jag är inte bra på att skriva dialoger så jag brukar undvika dom. Men det är bra att veta för nästa uppgift ska innehålla dialoger. Någon skriv också om användandet av talspråk, vilket är min stora svaghet. Jag brukar bara använda talspåk och inte skrivspråk. har i alla fall börjat lära mig att skriva mig och dig istället för mej och dej. Nu har det börjat komma automatiskt. När det gäller ordet dom så kommer jag nog att fortsätta använda det. Mest för att jag aldrig har lärt mig vars man ska ha de eller dem. Virrigt det där, därför är det bättre med dom. :P Några ville också ha lite mera miljöbeskrivningar och känslobeskrivningar. Miljöbeskrivningar är jag inte så mycket för, jag gillar att få egna bilder i huvudet och om det kommer en beskrivning några rader senare så blir jag bara irriterad om mina bilder blir fel. När det gäller känslobeskrivningar så klev jag bort från dom i just den här uppgiften. Jag brukar ha med dom lite mer. Men det kändes lite privat i den här uppgiften så jag klev bort från som. Sen så fick jag några frågor från en och dom svarade jag på ganska bra. Men en var att varför Rickard var så nedstämd och den svarade jag inte så bra på. Men han är deprimerad och han vet inte riktig själv varför det är så. Men han är missnöjd med sin levnadssituation och känner sig lite oälskad. Eftersom att ingen har velat ha honom sen han kom till barnhemmet. Det hade jag kunnat gå in på mer, men jag tyckte inte att det behövdes. Det är ju lite också hur många detaljer man vill ha. Jag gillar få detaljer och att få tänka ut en egen historia. Men det är ju olika.

Ska avsluta nu genom att säga tack för responsen den kommer att hjälpa mig till framtida uppgifter. (Om nu någon i min grupp kommer att läsa det här.)

Men annars så har jag varit slarvig igen på bloggen och därför så stoppar jag upp ett mål att jag ska skriva två inlägg till den här veckan. Sen så kanske jag ska lägga upp en länk på facebook, för jag tror bara att jag har en läsare. Så om du har orkat läsa hit så syns vi i morgon när det är dags för mer skola. :) Ganska skönt att bara ha två dagar i månaden. Nu ska jag äta middag och sen fara och städa ett rum, måste även städa min egna lägenhet. Men det tar vi på onsdag. :) Bye/ Erica.